The pain of love, will last forever



Bilden är inte av högsta kvalite, men plasten måste sitta kvar.

En stolt tjej som klarade av både smärta och nålrädsla har nu EN ASFIN tatuering på armen, något som kommer finnas forever, schreib uns in die Ewigkeit, genau. ♥ Tokio Hotel betyder ju som sagt mer än tusen hav för mig och det kändes fint att äntligen symbolisera min kärlek till dem men det finaste citatet. Ur en av favoritlåtarna.
YAY ME !!!

Can we get pregnant from this?



Sitter och fangirlar över Bill och Tom på skype med Jasse och Hanna. Bill passar inte med morötter i ansiktet har vi konstaterat. Tom har tighta byxor, Bill är blond, jag dör. Har lite svårt att andas, och lättare blir det inte när min näsa inte gör som jag vill.

Making changes, damdamdam. Being beautiful, damdamdam.


Diskutera B.K's nya hårfärg på fb-chatten med Låis, yes yes. Han gjorde som mig den här gången. Lilla söta wannabe. Nej, allvarligt talat så tror jag han är är jättesnygg i det. Får vänta på en bild framifrån så får jag diskutera det då istället. Nu ska jag kolla på vänner och dö av mensvärk. Har använt vetekudden fem gånger men den hjälper inte. Får lida i tystnad, och kanske dö lite. Funderar på att skaffa p-piller för att lindra allt. Bra idé tror jag. Nej, ha det bra så hörs vi på min begravning, haha. PUSS. ♥

You want me to change, but all I feel is strange. ♥

You see the posters on my walls, the t-shirts and hoodies I wear. But you can't see into my heart. There is where I keep them. In a locked room to be forever saved. ♥
What these four guys have done for me, can't be described in words. I've met people I wouldn't have met withouth them, and those girls are the owners of my heart now. My best friends. I've gone through some of the worst times in my life with a Tokio Hotel-song in my ears and the guys have learned me so much. All the tears, laughter, good and bad times I've had loving this band. They've saved my life more than once, that is the honest truth. I am so grateful for everything they've given me. And whenever they win an award, perform a song or do something at all, I feel so proud over them.  Tokio Hotel, to me you'll be forever sacred. 

Happy birthday Tom and Bill Kaulitz. You deserve the best of the best. ♥





Twinkle, twinkle little whore. Close your legs they're not a door.

Sitter spänd framför datan och väntar på att klockan ska slå 21.25. Då gäller det. Då får vi veta om våra älskade, tyska killar har vunnit en Rockbjörn för årets utländska låt. Håller alla tummar jag har (två?) och ber er göra detsamma. Bara fyra minuter kvar! Vinner de gör jag en videoblogg imorgon! PUSS.

20100305♥

150805-150811

Bilder från Kaulitzandthegs.

2005


2006


2007


2008


2009


2010


2011



Grattis till sex underbara år ♥

Please God, can I die? ♥


Looking like a greek, called a freak. Let the man be, whatever he wants to be.



Våran älskade Bill har skaffat skägg. Hiss eller diss?
Hm, han är otroligt sexig i det.
Så jag hissar, som bara den.
Go Bill!

I kinda love this guy, alot..


Ovanliga tankar, sent på kvällen.

Bara en snabb tanke innan jag kollar vidare på Good luck Chuck..

Hur fan kan Georg bajsa innan varje show de har? Sparar han typ på bajs i en månad innan? Eller lägger Tom laxermedel i hans mat? (tack hanna...) Tänk såhär, de är i USA. Har en spelning varje dag, i en hel vecka. Hur fan får han ut så mycket bajs?! Hur mycket bajs kan han ha i tarmarna egentligen? Konstig kille den där Georg..

Ja, det här är sånt jag går runt och tänker på typ varje dag. Det här, Toms håriga ben, Gustavs kroppsvätskor och typ Bills smärtgräns. För Bills smärtgräns kan knappt finnas. Tatuering i/på nacken, armen, revbenen och ljumsken. Piercingar i tungan, ögonbrynet och bröstvårtan. Stark kille det där..



 Georg "Bajskungen" Listing

In your shadow I can shine




Hanna, det är trångt i mina byxor :$ ♥

Att våga hoppas på något fint är som att skjuta sig i huvudet.

Orkar inte, vill inte, kan inte.

Ska lägga mig i sängen med en dricka och chips,
kolla på Caught on Camera och bara älska Tokio Hotel.
Länge sen, och jag saknar det.
Ska beställa hem de andra dvd'erna så fort jag fått tillräckligt med pengar.
Hela samlingen ska bli min.



Jag älskar er lika mycket nu som då.
Inget har förändrats.




Det går inte att förklara med ord.

The oxygen in my brain might have disappeared #4



The oxygen in my brain might have disappeared #2


Managers can be in bands and sing silly songs too♥

 

 

Känner ni igen killen som är inringad?
Det är ingen mindre än David Jost.
TH-killarnas manager ;)

Har hört många som tror att Dunja Peschner är deras manager.
MEN, det är inte riktigt sangt.
Dunni, som hon kallas, är Promotion Manager och David är deras manager.


The oxygen in my brain might have disappeared #1

Varning för många bilder


Lecker, lecker, lecker♥





Jag dör inte alls när jag ser Kaulitz den äldre.
Nej, inte det minsta.
Får bara en söt liten hjärtattack och dreglar lite smått.

Damn boy, you are good looking.

Kom och hjälp mig flyga, låna mig dina vingar.

Här sitter jag igen, skriver och gråter. Men det är inte över dig nu.
Inte ikväll. Nej.
 
För ikväll gråter jag över något jag inte kan förklara med ord.
Jag kan förklara det här med skrik, ångestattacker, tårar, glädje och skratt.

Någon som fattar än?
Okej, jag fortsätter.

Jag sitter här med hörlurarna i öronen och mitt hjärta bankar.
Jag vet inte om det är ångest, lycka eller sorg den här gången.
Men jag vet att det gör ont av någon anledning.

Fortfarande ingen som fattar?
Då skriver vi lite till.


För exakt nio månader sen, var jag ett nervvrak.
Jag darrade flera dagar i rad, och jag pluggade som aldrig förr.
Jag tryckte in så mycket jag kunde i huvudet.
Jag planerade, packade, packade upp, pluggade och darrade.
Det var mitt schema utöver skolan i en hel vecka.

Sen, för nio månader plus två dagar sen, trodde jag att jag skulle .
Inte på grund av den låga temperaturen, nej.
På grund av nervositeten som höll på att äta upp mig.
Jag har minnen från innan och efter, de är starka.
Men händelserna under tiden, har nästa försvunnit.
Jag kommer ihåg att jag inte grät, någon gång.
Jag kommer ihåg att jag skrek tills jag nästan tappade rösten.
Jag kommer ihåg att jag hoppade och dansade tills svetten rann och jag trodde att fötterna skulle trilla av.
Jag kommer ihåg att jag var lycklig.

Nu måste ni veta vad jag pratar om ju!?

Efteråt, när nästan hade gått ut, stog vi där.
Jag och tjejerna jag träffat innan.
Lyckliga, panikslagna och att det var över, men åh så lyckliga.
Vår önskan hade gått i uppfyllelse.
För min del, efter fem långa år.
Efter fem långa år hade jag fått min största dröm i uppfyllelse.

Förstår ni inte nu, så får ni veta vad jag menar nu.
Det är 3'e november idag.
För nio månader plus två dagar sen, var det 5'e mars 2010.
Och jag skulle få se det Tyska bandet Tokio Hotel live på Skandinavium i Göteborg.
Mitt första livemöte med bandet, och jag trodde att jag skulle dö.
Jag har lyssnar på Tokio Hotel i fem år, och jag älskar de bara mer och mer för varje dag.
Jag får ofta höra att jag kommer växa ifrån de.

Men ni har så fel.
Jag kommer aldrig släppa Tokio Hotel, så är det.
De är en del av mig.
Och tack vare de här fyra tyska killarna är jag den jag är idag.
Tack vara Tom, Gustav, Bill och Georg är jag den Cizzi Lindström jag är idag.
Utan de, kan jag inte andas.
Och det är inget jag överdriver.
Jag kommer aldrig sluta älska Tokio Hotel.



I min garderob, hänger det bandtröjor.
En sliten, älskad Green Day t-shirt.
Och åtta Tokio Hotel t-shirtar och en tjock hoodie.
En av tröjorna är från konserten, och den kommer jag aldrig slänga.
Jag har t.o.m kvar strumpbyxorna jag hade på konserten.
Och TH t-shirten jag dansade och svettades i, den är kvar.
Den är sliten och en aning för kort.
Men jag såg mina idoler live för första gången i den.
Jag slänger den inte.
För när jag flyttar hemifrån, ska den upp i en ram på min vägg.


Och vet ni vad som händer i maj?
Jo, i maj, uppfyller jag en till önskning.
Jag tatuerar mig.
Och tro nu inte att jag precis som alla andra kommer ha ett hjärta eller en stjärna bakom örat.
Nej, jag kommer ha något så mycket mer betydelsefullt än så.
Jag kommer tatuera in en del av Tokio Hotel i min hud.
I maj, hamnar "In your shadow I can shine" på min hud.
Säg inte att jag kommer ångra mig, för jag vet bättre.


 

Nu har jag skrivit nog om Tokio Hotel för ikväll.
Istället för att skriva mer ska jag lyssna igenom hela min låtlista "Love of my life"
Gissa vad som finns där?

Efter det går jag och lägger mig och drömmer söta drömmar om tyska pojkar.
Ni får ha det så bra så skrivs vi imorgon igen.
Puss och hej.


It's a living disaster, our future is ruined..

En katastrof har skett.
Det finns inget annat sätt att beskriva det här på.
Jag visste att det fanns en chans att det skulle bli såhär.
Efter omständigheterna så förstår jag.
Men jag lurade mig själv och sa att nej, det kommer inte ske.
Jag är inte alls glad över det här.
Det är hemskt.
Dock har det inte hänt än.
Det hemska sker i november.
Men det är fan snart nog!
Jag vill inte att det här ska hända!
FAN!
Det kommer ske ändå, det vet jag.
Och jag har ingen chans att hindra katastrofen från att ske.
Fan.




















Tom&Bill Kaulitz flyttar från Tyskland till Los Angeles i november.
Tyskland kommer sakna er♥


Tidigare inlägg
RSS 2.0