♂+♂=♥ ♀+♀=♥ ♂+♀=♥


Klicka på bilden för att komma till Rise Against låt "Make it stop"
Kolla på hela videon. Bli berörd. Rädda någons liv.



Det är lätt att stå och kolla på när någon bli mobbad. Men det är fel. Tänk så hade det varit du? Hade inte du velat att någon skulle ta steget och hjälpa dig? Att säga emot och hjälpa någon när h*n blir retad är svårt. Men du kan rädda någons liv. Varje dag blir miljontals barn runt om i Sverige, världen med, mobbade för att de är en del av HBTQ-samhället. Hjälp till att stoppa det. Ingen av oss har rätt att hata någon på grund av att de är homo-, bi- eller transsexuella. Nästa gång en tonåring tar livet av sig pga mobbning kan det vara någn du känner och älskar.
Vill du verkligen att det ska hända? Nej, just det. Så stå upp för de som blir mobbade och retade i skolan/samhället. Var där för de som mår dåligt. Du kan rädda ett värdefullt liv.

Min egen syn på det här, är tårar. 
Jag fattar inte hur människor kan mobba tonåring för att de har en annan läggning. 
Jag är själv gay, och har blivit mobbad för det, så jag tar åt mig. Mycket.
Jag vet hur det är att bli hatad för den jag är. 
Och jag vet hur det känns när ingen står upp för en.

Peace out.



"It's okay to be gay." 
Finaste citate sagt av min fina Göteborgare.

Att falla från rosa moln till djupaste mörker.

En kopp te och ett ciggpaket i sällskap med min fina Göteborgare hade behövts ikväll. Efter ett antal miljoner tårar ska jag lägga mig i soffan framför en film och försöka att inte dö. Just nu känner jag att jag inte orkar någonting. Jag vill inte behöva kämpa mer. Varför ska inte jag bli älskad och accepterad för den jag är? Varför ska alla släppa taget om just mig? Va?! Varför kan inte jag också få ha någon i närheten som bara älskar mig för den jag är? Som jag alltid kan gå till när jag behöver det. Tårarna har fallit konstant i över en timme nu. Panikattacken är på väg tillbaka och jag känner att jag inte vill leva så här längre. Jag är så jävla trött på att vara psykiskt instabil och bara gråta. Jag vill känna att jag är värd någonting. Att jagj är värd kärleken jag får från mina vänner.

Förlåt att jag är så jävla jobbig och att jag är så jävla sjuk i huvudet.
Jag tänker inte tvinga er att stanna.
Men snälla, försök att älska mig för den jag är.
Försök att förstå att det här är jag.
Förlåt än en gång för att jag sabbar era liv och bara gör er besvikna.
Förlåt.

'en liten omtanke'

Hej. Nu är jag här och inkräktar igen... Jag tänkte jag skulle snabbuppdatera er om läget i världen. Josephine skänkte även hon tusen tankar till Norge igår. We're by your side Norway, and even though we can't change the past we think about you guys and we're here. You're not alone. ♥ Sen skänker vi en liten tanke till Amy Winehouse som dog igår. R.I.P! Josephine kommer hem snart också. Så ni får henne tillbaka! :):) Puss!

"Rubriker suger balle" - Josephine

Hejhopp. Det är Hanna här igen då. Som vanligt när Josephine är far away from civilisationen. Just nu befinner hon sig i Sundsvall, hälsar på sin morfar och bor i husvagn. Lite svensk-sommarsemester där ungefär. Vi sitter just nu och telefondejtar lite. Eftersom hon inte har någon tillgång till dator på några dagar. (typ forever). Ska jag berätta omm mitt liv nu? Jo, ni förstår... jag har tillbringat de senaste dagarna med min kära syster som kom från Växjö. Det var de mest underbara dagarna i mitt liv på länge. För tusan gubbar vad jag saknat henne. Asmycket! Josephine svor precis i telefonen och drog mig tillbaka till telefonsamtalet. Appropå det ropade pappa på mig för en stund sedan och så hade vi en groda i vardagsrummet, inte varje dag det inte! Så jag fick lyfta ut den spralliga filluren. Ut i det fria. Freihet. Som Bills tatuering. Och Bill, fytusan vad snygg han är nowdays. För att inte tala om hans bror. Goash. My life. My love. Jag har för övrigt gått och chrushat ihjäl mig på en snygging här i göteborg... eller gått. Det var mer PANG. Så snygg. Så... perfekt? Eller är det att ta i. Galet iaf. G i v e h i m t o m e n o w. Snälla?! Ehm Ehm. Ja det var väl ungefär alles. Alla sticker till emmaboda nästa vecka och jag är en aning avundsjuk. Längtar till imorgon för då får jag äta frukost... hehehehe. Frukost är så gott. Bästa ever. Nu ska jag prata vidare med min vän. Vi hörs, so long! Puss. HÄR är min blogg btw. För er som glömt sedan förra gången.

Aishiteru. ♥

Sitter och pratar med en kär gammal vän på facebook, mys. Så då passar det med massa fina gamla bilder på oss. Hah. Fina, jo, hahaha. Jag var emo back then. Don't judge me....





1; Malin.
2; Ja, det var inte Cizzi och Malin back then. Det var Cezz och Malliisch.
3; söt bild M gjorde till mig. <3  
4; Ehem, hos M i Vårgårda. Fem minuter efter den bilden, så eh, blev jag halvt ihjälskrämd av en pinne. Som jag btw trodde var en orm. Aj, magen gjorde ont efter allt skratt.
5; M's tjejkväll. Första bilden på oss typ. Ehe..
6; Jag på Vårgårdas lekplats. 
7; Svampbob och Patrick, haha. <3
Ja, sådär såg Malin och jag ut på den tiden. Men nuförtiden är vi mycket snyggare :D


Det här är vi idag. Och honey, jag älskar dig lika mycket som jag gjorde då. ♥


Tell me I suck and kill me slowly... ♥

Jag har kinda slutat blogga. Över sommaren iaf. Tror jag...
Det händer så mycket runt omkring mig att jag inte riktigt orkar med att skriva här. Jag är mestadels lycklig nu. Jag tänker inte gå in på vad det beror på. Allt jag säger är; "a day at the kindergarten". Det är så mycket privat skämt över det att ni aldrig kommer fatta. Men puss på livet. Och att jag drogar tumblr varje dag. IT'S MY LIFE, isch.. 
Ehem, nu ska jag kolla på White chicks och sakna min darling lite till. Fmgl att bo långt ifrån varandra. 
Ha det bra, för det har (nästan) jag.




SAKNAD.

 

gammal bild.

 

Min finaste är utomlands, på en eurotrip och kommer hem någon gång i nästa vecka. Jag sitter här i sverige, göteborg och saknar ihjäl mig. KOM HEM NÅGON GÅNG DÅ. Är det enda jag kan tänka när vi skriver meddelanden på facebook. Som förresten är jätte opersonligt då vi brukar prata i skype eller på telefon minst en halvtimma om dagen. Ikväll har jag dessutom pms och är extra känslosam, varenda knapptryck och varenda andetag bara skriker "jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig." hemskt ledsamt. Hon har det bra i alla fall där nere och befinner sig just nu i London fyi. Berlin och Paris är redan avklarade. Jag hoppas att hon snart befinner sig i sverige, hos mig. Eller något. Så fort hon har landat i sverige har jag lust att kasta mig på tåget och åka dit. Sötnosen ska vara ensam hemma ett tag framöver och jag tänkte ställa upp helt frivilligt som sällskap, om jag kan. Vilket jag måste kunna. MÅSTE. BEHÖVER DET FAKTISKT. Ja, jag saknar Josephine. Knasigt överdrivet mycket.

She's like my best friend in the world.


RSS 2.0